26. april–24. mai

A Swan Lake

Alexander Ekmans populære vannballett

Intro

Svanesjøen er vår mest kjente ballett. Men hvorfor har den blitt så berømt? Hvorfor blir vi så fascinert av å se mennesker agere fugler på scenen, og hvorfor akkurat svaner? Det er noen av spørsmålene koreograf Alexander Ekman har stilt seg i forestillingen A Swan Lake.

Svanesjøen hadde premiere på Bolsjojteatret i Moskva i 1877, med Tsjajkovskijs musikk. Det mange ikke vet er at originalversjonen var en stor fiasko og raskt ble glemt. Først i Petipa/Ivanovs nyproduksjon åtte år senere oppnådde balletten anerkjennelse.

Dette interesserte Alexander Ekman – den glemte Svanesjøen, et verk vi ikke vet noen ting om. Nå har han satt seg fore å gjenskape og dikte fritt over denne første Svanesjøen, fiaskoen:


I 1. akt får vi se hvordan det kanskje gikk for seg i 1877, da balletten ble til. I 2. akt befinner vi oss i nåtiden, og vi får se en helt annen versjon - hvor alt utspiller seg i vann.

Ekman er fast tilknyttet koreograf ved Nederlands Dans Theater, og gjorde stor suksess hos oss med balletten Resin under Septemberdans 2012. I 2010 gjestet Nederlands Dans Theater 2 oss, blant annet med Ekmans internasjonale hit Cacti. Han er kjent for sin særegne stil, som kombinerer det humoristiske og lekne med refleksjon over ballett som kunstform.

A Swan Lake er hans første helaftens, fortellende ballett. Sammen med toppdesigneren Henrik Vibskov og ny musikk av komponisten Mikael Karlsson leker Alexander Ekman seg med svanesjøuniverset, med hele kompaniet på scenen, fullt orkester i graven, og en ekte innsjø på Hovedscenen! Her kan vi nesten garantere en opplevelse dere ikke har sett maken til ...

Gratis introduksjonsforedrag én time før forestillingen, i Formidlingssenteret til høyre for trappen i foajeen.

 

Forestillingen ble umiddelbart en suksess, med det resultat at det ikke lenger er flere billetter å oppdrive. Vi er overveldet over den enorme interessen, og takker publikum for den varme mottakelsen! Dessverre har vi ikke funnet rom til å sette opp ekstraforestillinger denne eller neste sesong, der kveldene på Hovedscenen allerede er fylt opp, men forsøker å finne rom i fremtidige sesonger.

Ikke minst er vi i gang med å bringe A Swan Lake ut til flere seere gjennom et unikt samarbeidsprosjekt mellom NRK og filmselskapet 3 Minutes West. Dette betyr både visning på NRK og kinodistribusjon i Norge, Sverige og en rekke andre land. 

Les om kinofilmen her

Se innslaget om filmen på Dagsrevyen 29. april

NB! vi gjør oppmerksom på at NRK vil filme under forestillingene den 10., 11. og 13. mai.

  • Koreografi og scenografi Alexander Ekman
  • Musikk Mikael Karlsson (+ korte utdrag fra Tsjajkovskijs Svanesjøen, bearbeidet av Mikael Karlsson)
  • Kostymer Henrik Vibskov
  • Lysdesign Tom Visser
  • Orkestrering Mikael Karlsson / Michael Atkinson
  • Lyddesign / Stemmer Mikael Karlsson / Alexander Ekman
  • Musikalsk ledelse Per Kristian Skalstad
  • Medvirkende Nasjonalballetten / Operaorkestret

    Trailere

    Introduksjonsforedrag A Swan Lake, Gabrielle Tillson
    Slik går det for seg under prøvene til A Swan Lake!
    Koreografen tester ut sjøen i A Swan Lake
    Karakterstudie: The ornithologist
    Karakterstudie: The Producer
    Karakterstudie: The Diva
    Tsjajkovskij-jazz
    Eraser line, water rehearsal
    Kostymer i produksjon
    Produksjonsteamet snakker seg gjennom utfordringene
    A Swan Lake er Alexander Ekmans våte, ville og vakre – og spill nye – versjon av Svanesjøen. Nå er første forestillingsrekke ferdigspilt i Operaen, der dette spesialkomponerte pauseinnslaget overrasket de fleste.

    Ekmansk välkomst

    Allt började för två år sedan, då jag sa till Ingrid Lorentzen att jag gärna skulle skapa nånting stort här med Nasjonalballetten. Nånting galet och oväntat, nånting som jag aldrig gjorts förr. Oslo Operan är en fantastisk teater som bara väntar på att bli använd – nånting sånt var min utgångspunkt.

    Jag gick in i salongen och började tänka på vad som skulle vara fint här. Det vackra träet gav en känsla av natur. Vatten-idén var född. Under en längre tid hette kvällen Vatten. Jag grubblade och grubblade och insåg ganska snart att vattnet behövde ett koncept. Jag tänkte på vilka vatten koncept vi har … Vilka baletter finns runt en sjö? Och så kom då den där Svansjön i tankarna.

    Svansjön har alltid legat mig nära om hjärtat, Tjajkovskijs musik är en stor anledning, men också mystiken runt baletten. Det är något som händer när ballerinorna blir dessa varelser på tåskor som vi om och om fascineras av.  

    Hur ska då min version av denna balett se ut? Jag började arbetet med Mikael Karlsson uppe i Harlem i Mikaels studio. För mig var det viktigt att vår version av baletten skulle ha ny musik. Jag tycker inte vi behöver en till version med samma musik och story. Mikael har verkligen skapat fantastisk musik som vävs in med mina idéer perfekt. Jag är otroligt stolt över att få jobba med Mikael.  

    I den här versionen handlar det om Svansjön och tiden. Vi står ju faktiskt och jobbar på nåt som skapades för 137 år sedan. Tänk om originalskaparna hade vetat vilken dunder succé dom hade skapat! Återstår att se hur länge den här uppsättningen lever. Kommer vi alltid att dansa Svansjön? Hur ser den ut om 425 år?  

    Akt 1 – «A play» – 1877.  Är en pjäs, en «spaced out musical», som Henrik Vibskov sa. Vi får se hur det kanske såg ut när Svansjön skapades 1877.

    Akt 2  – «A lake» – 137 år senare.  Är en helt annan plats och en ny version av baletten. Mer dans och färre ord används här, allt utspelar sig i vatten.   

    Den här processen har varit en av dom roligaste processerna jag nånsin varit med om när jag skapat en balett. Vi blev som barn igen när vi slirade runt på golven i Operan. Det var också en farlig process med många skador och rädslor då jag ibland trodde att vi faktiskt skulle tvingas att ställa in hela baletten. Jag gick runt med ångest i flera veckor och undrade vad i helvete har jag gjort!? Min konst skadar folk! Det blev ett stort test för min ledarskapsförmåga. Hur får man 30 rädda dansare att hitta lusten igen? Med mycket bestämdhet och hårda ord lyckades vi fortsätta och nu står vi här på scenen i 5000 liter vatten och hoppas att du ska få en trevlig stund med oss.  

    Hur gör vi? Hur får vi in allt vatten? Blir dansarna kalla? Kommer dom att bli sjuka? Hur ofta måste vi värma upp vattnet? Hur ofta måste dansarna duscha? Vad händer om vi får ett hål i poolen? Tänk om en lampa faller ner och elektriciteten sprider sig?!

    Några som jag verkligen vill passa på att tacka är hela det tekniska teamet på Operan. Utan dom hade antingen Operan blivit översvämmad eller så hade vi inte haft den här föreställningen vi har idag. Vi var verkligen tvungna att ha ett «allt är möjligt»-tänk när vi planerade och skapade denna balett.  Jag måste också passa på att tacka alla dansare som dag ut och dag in stått med mig där i poolen och letat efter steg efter steg. Samt mitt fantastiska team som jag bott med under denna process. Ana Maria, Rives, Mikael och Henrik Jag bugar inför er kreativitet och hjälp.  

    Den här baletten betyder väldigt mycket för mig och jag kommer att komma ihåg den här processen i hela mitt liv. Det är galet att dra in så mycket vatten på scenen men det är också sånt vi vill se tror jag! Jag försöker alltid skapa det jag vill se själv och den här baletten skulle jag faktiskt kunna se många gånger om. 

    Det är verkligen något speciellt att skapa här i Oslo. En slags frihet … En frihet jag tror kommer med ett nytt hus. Det finns inget damm som ligger och gror vilket är otroligt viktigt för konsten och skapandet. Det finns en slags «allt är möjligt»-anda i det här huset som gör att det är möjligt att skapa allt. Det här är en av dom största händelserna i mitt liv och jag hoppas att du kommer att ha roligt, njuta, känna, och bli inspirerad av vår lilla sjö.  

    Varma hälsningar Alexander Ekman

    Alexander Ekman / Foto: Todd Rives

    Alexander Ekman / Foto: Todd Rives

    Intervju med Ekman, Karlsson og Vibskov

    Vannvittig

    – Det begynte med vannet. Jeg hadde lyst til å gjøre en vannballett, sier Alexander Ekman. 
    Og det gikk bra så lenge de var i det minste prøvestudioet.

    Av Siri Lindstad

    Nasjonalballettens dansere har i tur og orden akkurat kommet opp i kantinen for å spise lunsj, iført hvite badekåper. Luggen er fuktig, dels av svette, kanskje av noen tårer, men først og fremst av temperert badevann.

    Ekman selv har hatt badesko som en del av arbeidsantrekket i flere uker nå. 

    – Jeg har alltid elsket vann. Da jeg var liten, stod jeg ved oppvaskbenken og lekte med vannet. Det å få gjøre denne forestillingen her i Den Norske Opera & Ballett er helt fantastisk og ganske crazy. 

    Noe stort og vilt og annerledes

    26. april har A Swan Lake av svenske Alexander Ekman premiere i Bjørvika. Han er 30 år gammel og har tidligere danset i Kungliga Operans ballet i Stockholm, Cullbergballetten og hos Nederlands Dans Theater. Etter hvert bestemte han seg for å satse på en karriere som koreograf, og siden 2011 har han vært fast koreograf for Nederlands Dans Theater, i tillegg til å gjøre forestillinger for rundt 25 kompanier verden over. I 2012 var han i Bjørvika med balletten «Resin» under Septemberdans. Ekman er kjent for sin «særegne stil, som kombinerer det humoristiske og lekne med refleksjon over ballett som kunstform», som det heter på Operaens nettsider.

    – Da Ingrid Lorentzen for to år siden spurte om jeg ville komme og gjøre noe her denne sesongen, sa jeg at ja, men da vil jeg gjøre noe stort og vilt og annerledes, sier Ekman.

    Noe med vann, var altså et stikkord.

    – Så da drev jeg og funderte på hva det skulle være for noe, hva slags konsept jeg kunne ha. Finnes det noen historier som inneholder vann? Jo, Svanesjøen

    En annen måte å danse på

    Slik endte Ekman opp med å vri og vrenge på den klassiske ballettens kanskje mest kjente historie. Og derfor kan Nasjonalballettens dansere i skrivende stund observeres ikke bare iført badekåper, men også tidvis sykkelhjelmer og knebeskyttere. Det skled nemlig litt ut på et tidspunkt, bokstavelig talt.

    – Først begynte jeg å jobbe alene i et lite basseng på 3 x 3 meter, med 3 cm vann. Jeg så på hvordan vannet rørte på seg etter hvordan jeg beveget meg, hvordan underlaget fungerte og om det i det hele tatt var mulig å danse i vannet.

    Deretter flyttet han og en liten gruppe dansere inn i den minste prøvesalen, med et basseng på 9 x 9 meter. 

    – Vi la bare litt vann på gulvet, slik at vi kunne kjenne hvordan det var å gli. I vannet må vi jobbe på en helt annen måte enn hva vi er vant til. Danserne kan jo ikke springe og ta sats på samme måte som de pleier. Musklene må trekkes sammen på annet vis enn ellers. Om man beveger seg for kjapt, glir man og ramler. 

    Risikosport

    Det gikk bra så lenge de var i det lille studioet.

    – Vi lekte og hadde oss i nesten fire uker. Det er noe med dette vannet som gjør det så spesielt. Jeg vil at danserne skal være som barn som leker i vannet, og jeg vil at den følelsen skal spre seg ut i salen, slik at alle i publikum plutselig husker hvordan det var å leke i vann.

    Etter hvert flyttet produksjonen ned til det store prøvestudioet og fikk en scene på 16 x 16 meter, tilsvarende Hovedscenen, og alle danserne kom med. 

    – Så begynte plutselig folk å ramle, mer og mer. Vi hadde en uke der tre av danserne fikk lettere hjernerystelser. 

    Det ble en strevsom uke for Ekman.

    – Jeg kjente brått et veldig ansvar. Kunsten min skadet folk! Og jeg så hvordan danserne gikk fra eufori til skrekk. Da ble det en utfordring å finne tilbake til gleden.

    Den fant de igjen, heldigvis. Nå plaskes, skvettes, sklis og sprutes det igjen i full fryd. Men hva med orkestret, lurer vi på. Kommer de til å fryde seg like mye over vannet som i verste fall yrer over dem og ikke minst over de dyrebare instrumentene deres?

    – Ja, det er jo en utfordring at de ikke blir våte. Men det skal vi ordne. Jeg må bare koreografere slik at vannet sparkes bakover der det trengs.

    Alexander Ekman tester basseng i malersalen / Foto: Erik Berg

    Vakker, men ubehagelig

    A Swan Lake er en forestilling i tre ganske ulike akter. I den første akten står skuespillerne Jan Gunnar Røise og Fridtjov Såheim på scenen, og det er langt mellom dansetrinnene. 

    – Denne delen handler om hvordan Svanesjøen ble til og er som en spaced out musical, sier Ekman.

    I andre akt får vi Ekmans elleville versjon av den klassiske balletten. Det spørs imidlertid om vi kjenner igjen så mye av det vi er vant til å se. 

    – Vi gjør noen vingeslag med armene og slike ting innimellom, forsikrer han. 

    Men det blir mye vann og dans.

    – Den hvite og den svarte svanen er med også i min versjon, men vi kommenterer ikke denne kampen mellom det gode og det onde i noen særlig grad. Den bare er der.

    Og hva som skjer i tredje akt? Nei, det vil Ekman røpe minimalt av, annet enn at vi skal framover tiden. 

    Men hva er det egentlig med svaner? Hvorfor tiltrekkes vi tydeligvis av dette dyret?

    – Det er noe mystisk ved svanene. De er litt ubehagelige, samtidig som de er utrolig vakre.
    Dette er ikke en ny versjon av den kjente balletten, presiserer Ekman.
    – Det er snarere en Svanesjø om Svanesjøen – og om tiden. Balletten ble skapt for 137 år siden, og siden har vi latt oss fascinere av den. Hvorfor det, er det vi spør oss om i det nye stykket mitt.

    Ja, hvorfor?

    – Mye handler om musikken. Tsjajkovskijs komposisjon er så utrolig vakker. 

    Driver opp pulsen

    Musikken er i det store og det hele flunkende ny, men komponist Mikael Karlsson har lånt fragmenter av den originale musikken og gjør bruk av den i første akt.

    – Jeg bruker her og der små utdrag fra de mest kjente sitatene og gjør litt om på dem slik at de enten kommer i små looper eller i opphakkete fraser, forteller Karlsson. 

    Han er ennå midt i 30-årene, men har likevel rukket å gi ut 12 album og har komponert både for dataspillet Battlefield og tv-serien CSI, i tillegg til å skape musikk for både sangere og dansere. Han er også svensk, men bor og jobber i Harlem i New York, og musikken hans har vært å høre både i det sagnomsuste Apollo Theatre, Carnegie Hall, Lincoln Center og i ulike opera- og balletthus.

    Han og Ekman har samarbeidet ved en rekke anledninger.

    – Alexander koreograferer så musikalsk. Mange andre koreografer er mest opptatt av å telle takter, uten virkelig å høre musikken, men han står og virkelig kjenner på rytmene. De synkopiske bevegelsene han leter fram, legger jeg så til grunn for musikken jeg skaper.

    A Swan Lake er Karlsson første helaften ballett. Akkurat nå kjenner han seg mest som en skredder som går rundt og prøver og tar inn sømmene, slik operakomponisten Tobias Picker en gang uttrykte det. Å skulle skape musikk sammen med et stort orkester på 75 musikere – fem slagverkere inkludert – er en utfordring.  

    – Det blir mye musikk ut av dette. Utfordringen er å gjøre det hele interessant i 90 minutter. Dette å drive opp pulsen, er noe vi har jobbet mye med, slik at musikken blir spennende, gøy og også litt farlig. Publikum skal rives med. Men samtidig må det også være noen partier innimellom der man får puste litt.

    Mikael Karlsson / Foto: Todd Rives

    Dansk stjernedesigner

    Kostymene til A Swan Lake er det Henrik Vibskov som står for. Alexander Ekman var allerede en stor fan av den danske klesdesigneren, og hadde flere av hans antrekk hjemme i klesskapet. 

    – Jeg tenkte at skitt, det hadde vært gøy å jobbe med ham, så jeg ringte ham like godt og spurte om han ville gjøre kostymene til forestillingen. Og han sa ja!

    Vibskov er ikke bare klesdesigner, men også musiker. Var du på Hovefestivalen i 2008 kunne du oppleve ham som trommeslager for Anders Trentemøller.

    Han gikk ut av Central Saint Martins College of Art and Design i London i 2001 og etablerte raskt sitt eget klesmerke. I dag blir kolleksjonene hans solgt over hele verden, og visningene hans får mye oppmerksomhet. Som en av ytterst få skandinaviske designere er han med i Paris Fashion Week.

    Til A Swan Lake har han blant annet tatt i bruk neopren for å skape kostymene til den hvite og svarte svanen. Neopren er et syntetisk gummimateriale som ellers ofte brukes i våtdrakter.

    – Stoffet er så mykt og føyelig! Vi har jobbet fram formen av en fugl, med ekstra ryggmuskulatur, og med en masse hull skåret ut i stoffet så det ser ut som fjær, forteller Vibskov på telefon.

    Det er ikke første gang han lager kostymer for dans, og han har også tidligere designet for både opera og kor.

    – Det er selvfølgelig en god del utfordringer knyttet til det å designe for dans. Kostymene må være fleksible nok til at de ikke hindrer bevegelsene. Samtidig kan du jukse mer på scenen enn hva du kan med klær som skal brukes ellers, takket være avstanden mellom publikum og danserne.

    Her og nå

    Scenografien er det derimot Ekman selv som står for.

    – Settingen er der jo allerede – de 22 dørene i første akt, alt vannet i andre akt. For meg er ikke koreografi bare det å skape selve dansen. Scenografien blir en naturlig del av koreografien.

    Overraskelser er det Ekman først og fremst har lyst til å by publikum.

    – Jeg kunne selvfølgelig ha gått inn på en helt tom, svart scene og gjort noe der. Men faen, vi lever bare nå! Det finnes ingen morgendag. Derfor er det så viktig for meg at vi gjør disse store og gale greiene, at vi har det gøy nå!

    Henrik Vibskov / Foto: Todd Rives

    Anmeldelser

    Dette skriver pressen

    • Fantastisk og surrealistisk

      28. april 2014
      Et spektakulært show som bryter grenser, mener Aftenposten
      Les mer
    • Svensk-dansk invasjon i Operaen

      28. april 2014
      Det er simpelthen besnærende, skriver vårt Land
      Les mer
    • Svanestupet

      28. april 2014
      Et overflødighetshorn av ideer
      Les mer

    Forestillingsdatoer

    Ferdigspilt

    • Scene
      :
      Hovedscenen
    • Pris
      :
      100 - 645
    • /
      1 pause

    april 2014

    Ferdigspilt
    Ferdigspilt

    mai 2014

    Ferdigspilt
    Ferdigspilt
    Ferdigspilt
    Ferdigspilt
    Ferdigspilt
    Ferdigspilt
    Ferdigspilt
    Ferdigspilt